Drusilla Fair

E: Dryl U: Fair Phyllis
Arabiskt fullblod
*1986  †  2013
 
Drusilla Fair.. Jag hade kunnat skriva en hel bok om den där hästen och det hade inte räckt till för att beskriva henne. Drusilla Fair, eller Dru som jag kallade henne var min första häst, hon var ett vitt arabiskt fullblod, rena drömmen för en 12år gammal flicka. Jag fick henne sommaren 2009, hon fanns då på min mammas jobb (säbyholms naturbruksgymnasium) och hon skulle pensioneras så därför fick jag chansen att få henne.
 
Dru var nog egentligen inte den lättaste häst man kunde ha, hon var nervös och kunde sticka iväg för minsta lilla men hon hade ett stort hjärta och hon var en väldigt snäll häst. Under en period var jag dock rädd för henne för att hon var så oberäknelig, den perioden höll inte på så länge då jag fick hjälp av en några år äldre tjej, Jessica, som nämns då och då i bloggen. Jessica hjälpte mig och började ge mig ridlektioner och snart var allt bra igen. Nu var det väldigt många år sedan jag var rädd för Dru, hon kunde fjanta runt så mycket som hon ville, mig skrämde hon inte längre. Drullan kunde fjanta runt mig även i slutet, skillnaden var nu att hon inte försökte springa på mig utan hon höll sig på det utrymme hon fick, det var väldigt sällan man kände att grimskaftet blev spänt.
 
Jag och Jessica pratar då och då om vilken dröm Dru hade varit när hon var yngre, hon hade ett steg som hette duga och med tanke på hennes ålder så hoppade hon fint också (något som hon älskade) Vi skulle ha ägt tävlingsbanorna, helt klart! ;) Hon var en så arbetsglad häst, visserligen så kunde hon vara riktigt tjurig och vägra att arbeta vissa dagar (sto ni vet) men för det mesta hade hon mer gas än broms.
 
Drullan kan jag ärligt säga var min bästa vän! Hon fanns alltid där när jag var ledsen och hon verkade alltid kunna känna på sig när jag var det, då kunde hon komma fram till mig i hagen och bara låta mig krama henne. Med Drullan så visste man direkt om hon gillade en eller inte och jag kan ärligt säga att jag vet att hon litade och tyckte om mig. Något som jag saknar med henne är hennes mjuka hummande hälsning när jag kommer till hagen eller stallet.
 
Det är svårt att skriva om henne, där av det lite svårlästa inlägget, så småningom kommer jag kanske kunna skriva ett bättre inlägg men just nu så är det här allt jag kan komma med. Det finns mycket mer saker jag skulle vilja nämna i det här inlägget men det får komma en annan dag istället.. Något jag däremot kan säga är att jag aldrig kommer hitta någon liknande häst, hon var en på miljonen, man upplever bara en sådan häst en gång i sitt liv.
 
Här kommer lite bilder på Jessica och Drullan från förra året.
 
Och här kommer lite blandade bilder
 
 
 
 
 
 
 
 
 

RSS 2.0