Kan jag få skrika? GAAAAAH.. Tack

Det är så jag känner mig just nu, jag vill bara skrika, sparka igenom en dörr (en vägg funkar också bra) eller bara lägga mig och glömma bort omvärlden. Jag lider, tårarna rinner nästan hela tiden men nu börjar jag ändå kunna hålla sorgen inom mig. Jag vill bara gå till Dru och sova hos henne och ha henne nära hela tiden, snart kommer jag inte ha den möjligheten och det gör mig så frustrerad, stressad, arg och framförallt förkrossad.
 
Jag är ledsen att det kommer ett i stort sett likadant inlägg igen men om ni blir irriterade så hoppa bara över det här inlägget, jag behöver få skriva av mig. Okej okej, jag VET att jag gör rätt beslut, Jag vet, vet, vet, så varför känns det som att jag sviker Dru? Jag vet att jag inte sviker henne, jag vet att det är för hennes bästa, jag vet att det innerst inne även är för mitt bästa men det hindrar mig inte från att känna mig skyldig. Nu är jag faktiskt mest arg, på mig själv och ja.. Det är faktiskt en förbättring, för när jag inte är arg gråter jag inte, hah.. Alltid något.. Anledningen till att jag är så arg är för att jag kommer förlora min bästa vän (ja, det lär ni redan ha listat ut) och jag är arg för att jag känner mig så hjälplös och förvirrad, en del av mig skriker att jag aldrig skulle ha skaffat Dru medans en större del av mig lugnt säger att, trots sorgen, det är värt smärtan för allt jag lärt mig och alla underbara stunder jag har haft med Dru. Men ändå.. Det gör det fortfarande inte lättare.
 
Imorgon kommer jag klippa lite tagel från Drus svans och så småningom kommer jag göra något speciellt av det, om jag har taglet kommer jag även alltid ha en del av Dru med mig. Jag kan även rekomendera alla att hålla sig på behörigt avstånd från mig de närmsta dagarna, jag är inte den trevligaste personen att umgås med för tillfället.

Panik

Just nu sitter jag och bara gråter, jag känner så extremt mycket panik inför imorgon, hur ska jag kunna leva utan min vita arab, hon har funnits vid min sida i fyra år och jag kommer inte ihåg hur det var innan jag hade henne.
 
Man kan nästan säga att Dru öppnade dörrar för mig, om jag inte fått chansen att få Dru så hade jag förmodligen inte haft någon häst idag, om det inte vore för Dru skulle jag förmodligen inte börjat träna så tidigt för att gå ner i vikt, så småningom skulle jag gjort det men då kanske jag skulle ha börjat nu istället. Dru har lärt mig så extremt mycket och hon har alltid varit den bästa tröst som finns, hon har alltid känt på sig när jag är ledsen och stått stilla medans jag grät mot henne hals. Att förlora Dru är som att förlora en bästa vän och det är nästan som att förlora en del av mig själv, hon har varit en så stor del av mitt liv så jag ser henne nästan som en självklarhet och jag kan inte se framför mig ett liv utan henne.
 
Jag har så extremt många fina minnen med Dru, många av mina mest kära minnen är när det bara var jag och Dru, antingen ute på en långpromenad eller ute på en ridtur. Jag brukar inte kunna säga att jag har något favorit minne men med Dru har jag ett som är en favorit, det var när jag red ut barbacka Dru, det var solnedgång och jag tog långa skogsrundan, Dru var pigg och glad och självklart lite fjantig. När vi kom till Kalles väg var ljuset nästan gyllene och jag lät Dru sträcka ut i full galopp. Hon sprang och man kunde känna glädjen som hon kände och trots att man kände hur kul hon hade och ogärna hon ville sluta så gick hon ner till trav och sedan skritt när jag bad henne. När vi skrittade sneglade hon nästan bak mot mig som för att säga "visst var väl det där kul?"
Idag fotade jag och Jessica Dru och jag inser att det förmodligen är sista gången jag fotar henne och det gör så ont, jag önskade att jag hade en vecka till men jag vet att det hade varit fel och jag vet också att jag inte hade mått bra av vänta längre, Drullan blir inte yngre och det syns på henne att hon börjar få ont i kropp och leder. Jag vet att jag gör rätt och jag vet också att jag inte kommer ångra mig när hon väl är borta, visst kanske några dagar men innerst inne vet jag att jag gjorde rätt, hur ont det än gör.
 
Gråten stannade upp ett litet tag men nu känner jag hur ögonen börjar svida igen då det får nog räcka med text nu.
 

Lite bilder på Calle

Finaste pojken<3 snart är han min! Det var första gången jag galopperade honom så jag kanske inte sitter så jättefint men men, var faktiskt inte riktigt beredd på hans galopp, den var så.. Rund, ja jag vet faktiskt inte riktigt hur jag ska beskriva hans gångarter!
 
 

Lite bilder

Sorry för att jag inte har bloggat men har haft ltie fullt upp på sista tiden. Den här veckan har varit rätt så okej, har tre saker jag ska göra klart imorgon i skolan (schabrak, bilduppgift och muntliga i engelska) och jag tror nog att jag kommer hinna klart, bilduppgiften kan jag förmodligen göra på 20min, schabraker kommer dock förmodligen ta lite längre tid!
 
Annars då? Sorgligt nog kommer vi ta bort Dru på lördag kl 16.00 det känns skit men jag vet att det kommer kännas bättre efteråt när det väl är gjort. Imorgon ska jag och Jessica tvätta och sedan fota Dru, funderar på att kanske gå till björkplanteringen, jag vet att jag hade kunnat få riktigt läckra bilder där, aja vi får se!
 
Här kommer två bilder som jag fotade tidigare i veckan när Lollo var här (hon fotade mig och Dru) min älskade prinsessa, hur ska jag klara mig utan henne?

Calipso


Spike

Här kommer några bilder från April när vi var uppe i fjällen. Den där hunden, han får mig alltid att skratta och han har så extremt mycket livsglädje och varje gång jag ser honom tänker jag "han är fortfarande ung" för alltid gör han något knäppt eller ser bara smått förvirrad ut.
 

Dagens planer

Tja, som alltid skola som vanligt. Efter skolan ska jag rida Calle igen (har ridit honom 3 gånger innan) kan bara säga att jag längtar, vill bara lära känna honom bättre och jag ser fram imot att hitta fler knappar i ridningen och bara se på honom.
 
Beroende på hur trött jag är när jag kommer hem så kanske det blir så att jag går en promenad med Dru, det beror lite på vädret också.
 
En bild på Spike som jag fotade för inte allt för länge sen, har lite fler läckra bilder på honom som kommer upp någon dag, kanske den här veckan eller nästa. Ska försöka ta och fota lite nya bilder på hundarna och Dru, ska även försöka få någon bild på katterna, det är inte det lättaste men det kanske kan gå om jag har lite tålamod (och två tålmodiga katter) Kör på det!

Dagens planer

Skola, tyvärr. Något som är väldigt skönt är att det är ljust nu på kvällarna så jag hinner faktiskt gå en långpromenad OCH göra något med Dru innan det börjar bli mörkt. Ska försöka ta mig tid och mysa ordentligt med Dru idag, borsta henne ordentligt, tvätta svansen (det behövs) och bara mysa massor, har inte så lång tid kvar med henne så måste verkligen passa på att vara med henne medans jag fortfarande har henne vid min sida.
 
Onödig fakta, hovis var här i söndags och det blev att Dru fick gå utan skor, var lite orolig för att hon skulle bli ömfotad, men till min stora glädje verkar hon inte ha några alls problem med att vara utan skor.

Ett tag sen..

Ja, det var ett tag sen jag bloggade men har inte orkat eller haft tid. Om ni undrar, ja, Dru lever fortfarande men jag är nästan 100 på att vi kommer ta bort henne i slutet på denna månad, sorgligt nog.
 
Just nu provrider jag en häst hos min förra ridlärare, han heter Calipso och är ett holländskt halvblod, 12 år gammal. Calle är en väldigt trevlig häst som jag redan är förälskad i, han är lite speciell och har en barnslig personlighet men han har även ett hjärta av guld. Han är en väldigt ärlig häst.
 
Har tyvärr ingen bild på honom att visa än så ni får nöja er med en gammal bild på finaste lilla Dru.

RSS 2.0