Världens bästa

Igår på träningen med Calle så gick det rent ut sagt skitdåligt, och det var jag som sabbade för oss. Jag kom aldrig till 'ridning' och det kändes som att jag inte hittade takten mer än någon minut på hela passet, kände mig obalanserad och trög, efter med handen var jag också. Usch.  Trots det så försöker Calle att vara mig till lags, han försöker göra det jag ber honom om, trots att jag red så dåligt, därför måste jag bara säga att han verkligen är världens bästa! 
 
Calle är inte särskilt lätt att rida, han gör inte allt gratis utan man måste verkligen rida, han är duktig på att krulla ihop nacken och släppa rygg och bakben han springer gärna på när det blir lite jobbigt, men han försöker alltid, om jag själv som ryttare gör mitt bästa och ber honom att följa mig så försöker han, han vill vara där för mig och när jag får Calle dit jag vill är han helt fantastisk att rida, maffig, följsam och kraftfull.
 
Därför tänker jag säga nu att jag har världens bästa häst som försöker göra mig till lags även när jag rider som en potta skit! 
 
Han får mig dessutom att skratta.. 
 
 

Visste ni att Calle..

.. vanligtvis har cob i träns (han kan ha Drus) men full i grimma och flughuva?
.. har väldigt trevliga gångarter?
.. Bara är 160cm i mankhöjd men känns betydligt större att rida?
.. Är socialt inkompetent?
.. Nästan alltid står och tittar ut genom fönstret i hans box när man kommer på morgonen? 
.. Har en bockhov och står väldigt rakt på kotorna?
 
 
 

Calle

Kortfattat. Calle kändes rätt så trevlig idag, i början var han väldigt loj och nästan sömnig men efter några galoppfattningar vart han snart lika uppmärksam och alert som vanligt. Galoppfattningarna tog han riktigt bra, han kunde sänka och öka tempot och korta och länga steget. Han krullade dock in huvudet emellanåt, vilket han är expert på, och släppte då allt (bakben osv) och drog på, kan säga att han fick mig på alerten också! 
 
 
 
 

Det bästa som finns..

I min värd är att yra runt i skogen på Calle! Som jag skrev tidigare så var Dru väldigt nervig och om vi red på en väg vi aldrig varit på tidigare så letade hon alltid efter något som kunde bli rädd för, om vi kom till en återvändsgränd (typ tät granskog) och skulle vända så gick det oftast typ i 120.. Dock saknar jag uteritterna på henne, för i slutändan så tyckte jag nästan aldrig att det var obehagligt eller läskigt. 
 
Igår så red jag en runda som jag aldrig gått eller sett innan, därför vart det så att vi i princip trampade runt i hela skogen, var tvungna att vända, gå förbi "livsafarliga" föremål och vid ett tillfälle så hörde vi något djur som trampade runt, förmodligen en älg eller ett vildsvin. Det värsta Calle gjorde var att dansa lite åt sidan eller hoppa till, vid ett tillfälle vart han rädd och kom upp i galopp, men han saktade självmant av innan jag hunnit reagera och fortsatte sedan som vanligt. 
 
 
Något av det bästa med att trampa runt i skogen är att man oftast är ensam, det är inte jättemånga som går inne i skogen, och att då bara sitta och njuta av solen och bara gunga med i hästen gångarter, det finns inget som är bättre för själen.. 
 
 
 
 

Två skillnader mellan Calle och Dru

*Första exemplet kan jag ta från idag, jag red på en väg som varken jag eller Calle någonsin har gått eller ens vetat om förut, vi rider in i skogen och han blir rädd för något. Här kommer skillnaden, När något sådant hände med Dru så stack hon iväg, gärna bockandes, "Shit, Nu sticker jag! Du får klara dig själv!" 
Calle, han kom upp i galopp, sen så saktade han självmant av till skritt innan jag hunnit reagera och fortsatte att gå som inget hade hänt..
 
*Dru var en häst som var väldigt snäll (även fast det inte låter så ibland) men hon var också väldigt intelligent och listig, hon visste exakt hur hon skulle få av mig om hon kände för det. Det går inte att räkna alla gånger hon överlistat mig.. Hah.. 
Calle, han är inte korkad men han är heller inte den vassaste kniven i lådan, när han planerar något brukar man känna det lång väg innan han faktiskt gör något.
 
Min älskade arabtjej, som jag saknar dig..
 
 
 
 
 

Två skillnader mellan Calle och Dru

*Första exemplet kan jag ta från idag, jag red på en väg som varken jag eller Calle någonsin har gått eller ens vetat om förut, vi rider in i skogen och han blir rädd för något. Här kommer skillnaden, När något sådant hände med Dru så stack hon iväg, gärna bockandes, "Shit, Nu sticker jag! Du får klara dig själv!" 
Calle, han kom upp i galopp, sen så saktade han självmant av till skritt innan jag hunnit reagera och fortsatte att gå som inget hade hänt..
 
*Dru var en häst som var väldigt snäll (även fast det inte låter så ibland) men hon var också väldigt intelligent och listig, hon visste exakt hur hon skulle få av mig om hon kände för det. Det går inte att räkna alla gånger hon överlistat mig.. Hah.. 
Calle, han är inte korkad men han är heller inte den vassaste kniven i lådan, när han planerar något brukar man känna det lång väg innan han faktiskt gör något.
 
Min älskade arabtjej, som jag saknar dig..
 
 
 
 
 

Så fantastiskt snäll

Något jag aldrig kommer sluta häpna över är hur snäll och arbetsvillig Calle är, han har varit med om så mycket och trots det så försöker han alltid vara till lags, han vill vara till lags och försöker alltid göra det man ber honom om. 
 
Jag vet att när Amanda började med honom var han odräglig, det är därför jag säger att Calle aldrig skulle varit den han är idag om det inte vore för henne, hon vann hans förtroende och fick honom dit han är idag. Jag kommer dock ihåg första gången jag såg honom, för ungefär 5-6 år sedan. Han var snäll men han hade ingen som helst koll på var han hade oss, + att han hade headshaking och det slutade ofta med att man fick en smäll på näsan när man var i hans närhet. 
 
Skillnaden på Calle nu är han har koll på vart han har oss, även när han har sina headshaking perioder så har han koll på sitt huvud och det är inte ofta man blir nockad längre, det händer såklart ibland men då är det inte på grund av att han har glömt bort att någon står där.
 
 
 
 
 
 

Besök

Igår så hälsade Calles förra 'ägare' /ryttare Amanda på, vi tog ut Calle på en tur i skogen. 
Amanda är lika gammal som jag och är en jordnära och trevlig person som jag känner lite sen tidigare, hon hade Calle i 5-6 år om jag minns rätt.
 
Om jag förstod det rätt, så var anledningen till varför Calle såldes för att Amanda kände att hon inte skulle ha tillräckligt mycket tid för honom när hon började gymnasiet, det skulle inte vara rätt mot honom om hon bara kunde åka och träffa honom någon gång i veckan, därför valde hon att släppa taget. Jag har redan från dag 1 sagt till henne att hon alltid är välkommen att hälsa på när hon känner för det, igår var det tredje gången hon hälsat på 'oss' (calle) 
 
Vi testade en ny runda som går ner om backarna och sen upp i skogen, jag gick bara med och fotade. Det var en supermysig tur, rätt så spännande också, hah.. I och med att jag inte känner rundan så väl så visste jag inte riktigt vart man skulle gå, utan vi fick yra omkring lite bland nerfällda träd och grenar innan vi hittade rätt igen.. Vi var ute i ungefär 1 timme och 30min!
 
 
Det känns skönt att vi har rätt så bra kontakt, Calle hade aldrig varit den han är idag om det inte vore för henne, hon är super verkligen! 
 

Tiden går snabbt..

Dessa bilder är snart ett år gamla, det var ungefär en månad innan Calle flyttade hem till mig. Det var också första gången jag testade att galoppera på honom.
 
 
 
 
 
 
 
 

RSS 2.0