Min Mupp

 
 
 

Underbart

Denna härliga dag med växlande väder har mestadels spenderats i stallet, Calle fick komma ut på den planerade långturen. Långa trav och galoppsträckor och med skrittpauser som kom med jämna mellanrum. Perfekt. Calle var mer än glad över att få komma ut och sträcka på benen, det var knappt så att han ville sakta av när vi kom till skrittdelarna, utan han taktade och studsade runt en del innan han gav med sig. 
 
Väl hemma igen gick jag med Nevve och Calle till ängen, nya hagen, sen tillbaka till stallet igen för att hjälpa Linda med att gå ner med hennes hästar. Sen var det tillbaka till stallet igen där jag och Linda fixade med vatten att köra ned till hästarna. 
 
Cyklade hem igen och vilade drygt en timme innan det var tillbaka till stallet igen för hämta tillbaka Nevve och Calle. 
 
 
Älskar dagar som denna!
 
 
 
 

Ett hav av gräs

 
 
 
 
 

Veckans planer för Calle

 
Måndag: Amanda hade Calle, red ut en runda.
Tisdag: Längre uteritt med galopp och travinslag.
Onsdag: Tömkörning.
Torsdag: Vila. 
Fredag: Longering.
Lördag: Vila.
Söndag: Vila eller kortare ridtur
 
 
 
 
 

Calle på grönbete

Nu har Calle äntligen fått gå ut på grönbete, eller ja, han håller iaf på att vänjas in på det. 
 
Stallägaren och hennes familj var snabba igår och gjorde hagen, och idag påbörjades arbetet med att vänja in Calle och Nevve där. Det var två nöjda hästar som direkt efter att de blivit släppta började beta. Hästarna fick stå på ängen i två timmar, och vi kommer suksesivt öka på tiden. 
 
Är för övrigt helt förälskad i hagen, så himla vacker, ska se till att ta lite bilder någon dag!
 
 
 
 
 

Nevve och Calle

 Tyvärr är det så att Calle har gått ensam ett tag nu, han funkar inte med de andra hästarna i stallet. Anledningen kan vi ta en annan gång. Men som ni vet så är Nevve här för tillfället, och vi testade att släppa ihop honom med Calle för några dagar sedan.
 
Hittills har det funkar fantastiskt bra, Calle gillar Nevve skarpt och de står ofta och putsar varandra, det värmer mitt hjärta att se.
 
 

Ett foto publicerat av Johanna (@drusillafair)Jun 15, 2015 kl. 1:03 PDT

 

Calle och hans tillfälliga kamrat Nevve har funnit varandra..

Ett filmklipp publicerat av Johanna (@drusillafair) Jun 15, 2015 kl. 1:02 PDT

 
Det är synd att Nevve kommer åka hem igen så småningom..
 
 

Dagen

Den här dagen startade jag med att cykla till stallet och hämta Calle för att gå ned till ängen. Vi har inget grönbete till honom än tyvärr, men stallägarna (Linda och Micke) har fått tillstånd och kommer eventuellt hägna in en äng som ligger nere vid skogen, planen är att Calle ska gå där med Rasken senare i sommar. 
 
Tills dess kommer jag gå ner till ängen och beta Calle där för hand 1 timme om dagen, så småning om kommer jag öka till två timmar. Tyvärr så är Calle något tunn och jag skulle gärna se att han gick upp i vikt, därför får det bli att beta honom för hand + att han får hö.
 
 

Nevve på sommar flytt!

Jag åkte i förrgår med Eves fodervärd och lämnade av honom hos hennes faster där han ska få spendera sin sommar, mysigt för den gamla gubben att få byta miljlö, det behövde nog både han och E efter alla tråkigheter som skett de senaste veckorna. Roligt nog så finns Calle i det stallet så nu kommer ju Johanna och E träffas en hel del kan jag gissa på.
 
Jag kommer ju dock personligen sakna Nevve super mycket, förra sommaren red jag ju honom säkert två dagar i veckan. Dock så hade jag lov då, nu jobbar jag så alltså är det väl lika bra att jag håller mig till Unni eftersom jag knappt kommer ha tid att rida henne alla dagar. Hur som helst så känns det - trots att jag tycker att det är tråkigt att både Nevve och min barndomsvän försvann iväg på äventyr - bra, jag vet ju att dom antagligen kommer ha super roligt, kunna rida runt i skogen på nya områden.
 
 
 
 
 
 

Unni har sommar feelings. (Och en hel del energi!)

 
 
 
 
 
 
 
 

För jag har tagit studenten, för jag har tagit..............

 
 
 
 
 
 

Calle den här veckan

I Tisdags longerades Calle, passade då på att testa hans nya bett vilket han såg ut att trivas väldigt bra på! Han var verkligen jättefin, väldigt pigg och studsig till en början, men efter stund så rörde han sig avslappnat, fast fortfarande med otroligt mycket energi! Det blåste något hemskt men det var inget som bekom honom alls, han var helt fokuserad på uppgiften, vilket han annars brukar ha svårt för vid longering. Nöjd!
 
Igår hade Amanda Calle, hon red ut en längre runda i det hemska vädret och han hade väl skött sig sådär, gräset hade varit väldigt intressant.. Amanda kom hem med händer som var täckta med blåsor.. ehm.. 
 
Idag ska jag longera eller tömköra Calle tänkte jag, eller både och, det beror på vilket humör han är på!
 
 
 

Tyke, elefanten som fick nog.

 Såg det här klippet för någon dag sedan och måste verkligen säga att det är värt att se. Det handlar om de vilda djuren som fortfarandes tvingas uppträda på cirkusar i stora delar av världen, bland annat här i Sverige. 
 
Det är en hel del grova scener som gör ont i hjärtat att se, de visar djurens levnadsförhållanden och den så kallade "träning" djuren går igenom, och de visar även klipp på elefanten Tyke som en dag fick nog av misshandeln och löpte amok och bland annat stampade hjäl sin tränare. I slutet visas det hur Tyke blev ihjälskjuten. Det tog 86 skott. Jag kunde inte titta på hela klippet, för smärtan i Tykes ögon var så tydlig, han hade blivit misshandlad i många år, och till sist så rann det över för honom. Kan vi klandra det stackars djuret? Hur hade vi känt om vi blivit misshandlade och förnedrade i större delen av våra liv, hur hade vi upplevt det att vara instängda i små burar, ständigt rädda. 
 
Jag skäms över att det fortfarande är tillåtet med djur på cirkus här i Sverige, när vi tänker på våra hårda djurskyddslagar, hur kan då djuren på cirkusen sopas under mattan?! Djuren får ingen riktig utevistelse, de lever i trånga burar och de får inte utlopp för deras naturliga beteenden, så som att jaga, söka föda eller ens röra sig ordentligt. Detta borde inte vara tillåtet, man tycker att vi borde ha kommit längre än så.
 
Jag går aldrig på cirkus, vilket är ett medvetet val, jag vill inte se djuren bli utnyttjade samt så vill jag inte bidra till de cirkusar som tillåter det.
 

I'm sure that loving you has made me better

Idag har jag haft denna galning i två år, och ja, det betyder att vi hämtade hem honom dagen efter Drullans bortgång. Om jag inte hade haft honom under den perioden så vet jag inte om jag hade hållt på med hästar idag.
 
Precis som med Drullan så räcker inte orden till för att någonsin kunna beskriva Calle rättvisa. Calle är en häst som jag aldrig kommer glömma, han är så otroligt speciell. Det finns ingen som liknar honom och jag är så glad över att han är min, skulle inte vilja byta honom mot någon annan häst i världen.
 
Calle har under dessa två år blivit min bästa vän och vi är ett team, han är en underbar individ, glad, klok, pigg, barnslig och, i grund och botten, så otroligt snäll. jag älskar honom så mycket och är så otroligt glad över att vi fick möjligheten att köpa honom. 
 
 
Jag hoppas innerligt att jag får många fler år med honom! 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

It's been a long day without you my friend

and I'll tell you all about it when I see you again
 
 Idag är det två år sedan mitt vackra arabiska fullblod fick somna in, det är två år sedan jag såg min bästa vän ta sitt sista andetag.
 
Som jag saknar denna hästen, jag saknar hennes temperament och attityd, hennes mjuka mule och livfulla ögon, jag saknar allt med henne. Drusilla Fair, denna hästen var det bästa som någonsin hänt mig, utan henne vet jag inte hur jag skulle ha klarat mig.
 
Jag var 12 år när jag fick Dru, det var under den svåraste tiden i mitt liv, var deprimerad och min sociala fobi hade tagit över. Drullan var med mig under mina svåra år, hon fanns där med sitt stöd och bara jag fick se in i hennes kloka ögon så lättade tyngden från mitt hjärta. Drullan lärde mig så otroligt mycket och gud så roligt vi hade, från snabba galopper, gärna barbacka, över vida fält till "lugna" skogsturer i solnedgången. 
 
 
Hon var så mycket denna ponnyn, världens krutpaket med rävar bakom öronen, men hon var även den kloka gamla damen som förstod när matte var ledsen, och då alltid gjorde sitt bästa för att trösta.
 
Det finns så mycket att säga om denna ponnyn, men orden räcker inte till, det går inte att beskriva henne rättvisa, hon var så mycket mer än vad mina ord någonsin skulle kunna utrycka. 
 
 
Fyra år fick jag tillsammans med henne, sedan tog vår saga slut.
 
 
 
 
 
 
 

RSS 2.0