Nyklippt

Så! Nu har jag äntligen klippt Calle! 
 
Jag skulle tro att Calle aldrig har blivit klippt tidigare, han har iaf inte blivit klippt de senaste 7-8 åren, så det var inte så konstigt att han fann klippmaskinen obehaglig. 
 
Jag tog det väldigt lugnt, stod avslappnad bredvid honom med maskinen igång tills han slappnade av tillräckligt, då lade jag den istället mot hans hals, så att han skulle vänja sig vid vibrationerna, innan jag till sist började klippa. Han gillade inte riktigt när jag höll på vid halsen/huvudet så det blev lite hackigt där, ni skymtar det i andra bilden, men resten av kroppen tog han bra och han var så duktig!
 
Efteråt stod han och gäspade i säkert 10-15min och var helt dimmig på ögonen, gulle. Valde att låta honom vila från ridning eller annan aktivering, kände att han var så trött det skulle bara blivit fel om jag krävt något mer av honom. 
 
När jag var klar åkte täcket på och han fick gå ut i hagen och äta sin lunch. 
 
 
 
 
 
 
 

Tömkörning över stock och sten

 Då Calle gick relativt hårt igår så tog jag och tömkörde honom idag. Hade sällskap av Linda och hennes Dagge, vi höll till i skogshagen. 
 
Det var verkligen perfekt för Calle att få hålla sig i skritt och bara gå över stock och sten och sicksacka mellan träden. Han var något trotsig och det kändes lite som att han var på väg att lätta i både bak och fram emellanåt, men för det mesta skötte han sig och var positiv. Grejen är den att han tycker det är roligt, han är en liten arbetsmyra inombords, men han måste testa en för att se att man verkligen förtjänar hans arbetsvilja. Fjant. 
 
 Passet varade i max 20 - 30 min skulle jag tro, inte alls långt alltså, men det var perfekt längd för Calles dagsform. Han fick röra sig, använda sin lilla hjärna och kändes i slutändan väldigt nöjd och tillfreds. 
 
Imorgon hoppas jag kunna klippa Calle, sen får vi se om jag tar och rider ut eller inte.
 
 

Fler bilder på Amanda och Calle, samt från rundan

Lite fler bilder från gårdagen.
 
Är faktiskt helt slut efter gårdagen, alla hade ju inte turen att sitta på en självgående häst, det är egentligen inte så himla konstigt att jag är trött, vi var ute så länge och rörde oss i princip över hela bygden. 
 
Vi red/cyklade först genom skogen (hel lätt var det inte att ha med cykeln där kan jag meddela) kom ut vid Fjälby, fortsatte in i nästa skog, sedan förbi kyrkan, in i en annan skog igen, kom ut i byn och då var det bara raka spåret hem. Vi tog en del sidospår också, så rundan var säkert en bra bit över milen. 
 
 
Älskar omgivningarna hemma hos mig..
 
 
 

Medryttare Amanda

Idag var Calles medryttare Amanda här och red Calle, jag följde med på min trogna cykel. 
 
För det första så är det alltid så himla roligt att träffa Amanda, hon älskar Calle lika mycket som jag gör (hon var dessutom hans "förra" ryttare, hon har känt och ridit honom betydligt längre än vad jag har) och hon är en sån himla skön person att vara runt.
 
Vi var ute i närmre 3 (!) timmar, Calle var väldigt nöjd efteråt kan jag meddela, rundan bestod av mycket prat och skratt, en härlig tur helt enkelt. Eftersom jag inte satt till häst tog jag självklart lite bilder, och visst är färgerna helt underbara?! Älskar verkligen hösten, finns ingen härligare årstid!
 
Har en hel drös bilder till som jag visar någon annan dag! 
 
 

Calle, måndag och tisdag

I måndags longerade jag Calle på kvällskvisten, det var inte tänkt så från början men kände att han behövde få göra av en del energi. I början av passet hade han mycket tics försökte "skaka" ut bettet och var allmänt stressad och stissig. Fokus låg enbart på att han skulle vara avslappnad och ha en jämn och trevlig takt. När jag kände att han var helt avslappnad och hade fokus på mig, då lade jag fram tre bommar på spåret, något som genast resulterade i en spänd och taggad Calle. Först när han kunde hålla en jämn takt genom hela volten (dvs även över bommarna) satte jag på inspänningarna. 
 
Tycker att inspänningar låter så otrevligt av någon anledning, men jag vill bara förtydliga att jag sätter inspänningarna väldigt, väldigt löst, han kan springa med huvudet uppe i vädret om han vill. Det är hans egna val om han vill springa som en älg, eller om han vill söka sig nedåt, framåt. 
 
Gammal bild.
 
Igår kom hovslagaren på eftermiddagen och slog på en tappsko som Calle drog av sig i slutet på förra veckan (andra skon den veckan...) Efter skon var påslagen bestämde jag mig för att tömköra ett pass. 
 
Det var rätt så länge sen sist så vi båda var lite ringrostiga. Calle var något stissig och uppstressad men efter en stunds arbete blev han mer följsam och sammarbetsvillig. Jag använde mig av bommarna igen och lade ut dem på fyrkantsspåret. Utnyttjade alla ridvägar jag kunde komma på, bad om många övergångar och försökte göra det så roligt och varierande som möjligt för honom. 
 
Han fick arbeta på ordentligt och i stallet stod han sedan och gäspade stort och länge, älsklingen.
 
 

Just nu är han billig

Någon som vill ha en oduglig häst? För idag ger jag bort honom..
 
Skämt och sido men ibland blir jag verkligen trött på Calle, nu får han gå ensam igen för att han är så förbaskat elak mot Rasken. Det gör mig så himla ledsen och uppriven men vad gör man? Stackars Rasken får ingen ro och det finns ingen annan häst i stallet som går bra med honom. Jag har ingen lösning på problemet, och det får mig att känna mig hemsk. 
 
Nu måste jag hitta fler sätt för honom att aktiveras i hagen, för jag vill verkligen att han ska må och ha det så bra som möjligt, det vill jag verkligen, men han gör det inte lätt för mig. Önskar att Nevve stod kvar här, det är den första hästen jag verkligen har sett Calle gilla och varit helt tillfreds med. 
 
Stress, magkatarr, stress, det är mitt liv just nu. 
 
Älskade mupp, vad tusan ska jag göra med dig? 
 
 

Lever livet!

Jag lever livet, även Unni! Jag har det bra i min lägenhet som ligger mitt i stan, och Unni har det bra i det lugna stallet, en enorm hage, går ute länge om dagarna och är mycket lugnare än tidigare. Tror att det beror på att hon får vara ute längre än förut, det märks att det är väldigt bra för henne, och alla hästar över huvudtaget. 
 
Just nu så jobbar jag, är i stallet och sover.... Ungefär ser mitt liv ut just nu eftersom jag pendlar till jobbet i uppsala, men det trivs jag jätte bra med! Ska väl försökte hitta ett till jobb dock som ligger i enköping och jobba här också, för jag tycker ju att det är väldigt roligt att jobba!
Samtidigt sitter jag och kollar efter utbildningen jag skulle vilja gå, som hästmassör. Har hittat två ställen som erbjuder det jag vill men velar mellan dom. Ska ta lite råd av personer som jag tror jag hjälpa mig välja och sedan försöka komma på om jag ska satsa eller inte. Skulle ju dock tycka det var super roligt!
 
Har fortfarande inget internet hemma... Suck... Delar från min mobil för tillfället vilket inte är den bästa lösningen direkt, hehe! Så snart internetet fixas så kommer jag vara tillbaka igen, vilket jag längtar efter då jag är taggad.
 
Just nu sitter jag iallafall och sitter framför TV:n, precis hemkommen från en middag med min barndomsvän, har satt igång en tvättmaskin och ska vänta in den så jag kan hänga upp den innan jag går och lägger mig, jag jobbar imorgon och hela helgen så vill bara få iordning allt när jag väl har tid att ha lite tid hemma.
 
 
Märker ni också hur hösten kommer med stormsteg? Idag när jag var ute och red med stallägaren så var det dock strålande sol, sommar väder! Men när vi kom tillbaka till stallet så började det blåsa och löven var igång och for omkring överallt! Och jag som ÄLSKAR hösten! Det är helt klart min favoritårstid, fram tills att geggan kommer vill säga!
 
 
 

Torsdag

Någon mer än jag som längtar till helgen? 
 
Både idag och imorgon har vi bara tunga lektioner, + att vi slutar vid kl 16. Jag vet inte vad det är med mig just nu, har verkligen ingen ork för skolan och känner mig helt likgiltig för det mesta, samtidigt som jag mentalt känner mig väldigt stressad och får panikångest bara på tanken av skolan. 
 
Nu ser jag fram emot en veckas lov där jag bara kan få slappna av och vara i stallet. När skolan väl börjar igen är det inte långt kvar till praktiken, och om jag får vara där jag vill vara kommer jag få ytterligare tre bra veckor, borta från skolan! 
 
 
 
 

Sentimental

 Hittade dessa bilder, från tiden innan systemkameran. Min fina dru, älskade lilla köttbulle, saknar henne något fruktansvärt, en del av mina ryktbortstar har ju fortfarande en hel del hår från henne, och det finns inget som lättare kan få mig att bryta ned i tårar, haha. 
 
Där Dru galopperar på bilden ligger idag ridbanan, det är nästan lite sorgligt att man la den just där för det var en så himla mysig del av hagen. Hästarna hade nästan som en liten balkong och de brukade stå där och vila. Området i skuggan, där brukade vi rida, hade några träplankor som bommar, härliga tider..
 
 
 

Min Calle

Två bilder från i lördags på mitt hjärta.
 
Tog dessa bilder precis när solen bröt genom dimman, helt magiskt ljus var det.
Vet inte vad jag skulle göra utan Calle, det finns verkligen ingen bättre terapi än att vara i hans närhet, älskade häst <3
 
 
 
 

Ny design

Nu är äntligen den nya designen uppe! Är fortfarande inte helt nöjd, har lite småsaker kvar att fixa och kommer ändra lite på min "headersida" tror jag, även färgerna kan komma att ändras, vi får se, jag är lite kluven just nu! 
 
Men, men, vad tycks? 
 
 

Visste ni att..

.. Calle älskar nypon? I skogshagen finns det gott om nyponsnår, till Calles stora glädje, det resulterar dock i en massa småsår överallt då han går rätt in i snåren. suck. 
 
.. Calles lilla stjärn påminner vagt om en handikappsymbol, ni vet rullstolen? Detta ser man bara på vintern, och det gör mig lika road varje gång, för visst är det passande. 
 
.. Calle har väldigt små öron? Detta är inte något jag tycker man ser på bilder av någon konstig anledning, men när man står bredvid honom så blir det väldigt tydligt, han har väldigt korta och breda öron. Det är hopplöst att köpa luvor till honom, för han kanske har storlek cob i öron, men han måste ha storlek full vid pannan där han är väldigt bred. 
 
 
 
 
 
 

En vacker kväll

Kände och orkade egentligen inte rida idag, men masade mig ut i alla fall, Calle skulle inte få lida bara för att jag var lite trött. 
 
Red om Fjälby, Calle var dundertaggad och laddad till tusen, men han uppskattade ändå ridturen som enbart bestod av skritt. Tränade lite öppnor och slutor, samt på att rygga, när Calle har så mycket bjudning och arbetsvilja är det bara att passa på.
 
Ridturen blev lyckad, jag och Calle hade en mysig stund, det finns verkligen inget som är härligare, och när vädret var som det var blir det verkligen helt oslagbart.
Läskiga kor
 
Imorgon är det skola igen, alltid lika jobbigt. 
 
 
 
 

Gårdagen

Idag bjuder jag på en liten video med klipp från gårdagen som omväxling.
 
Hade en riktigt mysig dag, var i stallet först två timmar på morgonen, släppte ut hästarna, mockade osv, senare på eftermiddagen var jag i stallet igen, tre timmar denna gången. Longerade och pysslade om Calle riktigt och hade en riktig mysdag med honom. 
 
I longeringen var han lite tittig, han var mer intresserad av det runt omkring honom än på själva arbetet, så han ställde sig utåt hela tiden och föll in med baken, i slutet vart det dock betydligt bättre!! 
 
Måste bara nämna gårdagens väder lite extra,! Det var tjockt med dimma på morgonen när jag kom till stallet, och dimman låg kvar (fastän tunnare) vid kl 2, först då började det spricka upp och solen kom fram och bjöd på en riktigt vacker eftermiddag och kväll. 
 
 
För övrigt så har Calles päls börjat växa till sig ordentligt nu, snart kommer han se ut som en liten fluffboll. Planerar att klippa honom under lovet sen! 
 
 

Calles hovar

Har tidigare nämnt att Calle har lite speciella hovar, framförallt höger framhov som är en bockhov. När jag fick hem Calle såg hans hovar inte alls ut som dom gör nu, min hovslagare har lagt ned mycket arbete och tanke på att få Calles hovar så fina som möjligt, utan att ändra allt för mycket. 
 
Nu har jag tyvärr inga bättre bilder på hur hans hovar såg ut, men som ni ser på bilden nedan (där jag haft honom i någon vecka) så var trakten väldigt hög, vinklarna helt fel, och hoven var kantig. Inre sidan av hoven var dessutom förskjuten, vet inte hur man ska beskriva det på ett bättre sätt, men det var inte en jämn linje, utan den buktade inåt. 
 
Calles hovar är väldigt fina nu, bockhovens vinklar har blivit så mycket bättre men självklart kommer han alltid ha lite höga trakter. Ska ta lite bilder på hur hans hovar ser ut nu i helgen, så ni kan se förändringen. 
 
En fundering jag har haft nu ett tag är att kanske låta Calle gå barfota, ska rådfråga med min hovslagare vad han tycker om det. Om han tycker det är en bra idé blir det nog sommarens projekt! 
 
 
 

Lugnande inverkan

Det var så sjukt länge sedan jag ritade nu, men igår så fick jag lite inspiration så satte mig ned och påbörjade på denna teckning av Calle. 
 
Är långt ifrån nöjd med den och den är långt ifrån den bästa teckning jag gjort, men resultatet är hittills helt okej. Ska verkligen försöka ta och rita en bild i veckan, för jag mår bra av att teckna, kan sitta i timmar och bara jobba med de små detaljerna, det är som terapi för mig. 
 

 
 
 
 
 
 

Flytt, Unnis flytt, bredbands lös...

Jag har ju flyttat mig själv och Unni, båda delarna har gått super men hela tiden kommer jag på något nytt jag vill ha till Unni eller mig själv. Så jag har väl inte riktigt kommit tillrätta ännu...

Det som fixas och trixas med just nu är bredband, det är nämligen något jag saknar. Ni kommer alltså inte höra så mycket från mig på några dagar till utan jag måste finna en lösning på det problemet :)
 
 
 
 

Att göra en tråkig hage och box roligare

Nu går Calle "officielt" i vinterhagen, och direkt uppstår problemet hur man ska man aktivera honom. Vinterhagen är otroligt tråkig, platt och utan träd, alltså finns det knappt något alls som Calle kan sysselsätta sig med. Just nu finns det lite gräs kvar, vilket han ivrigt letar efter, men utöver det, inget. Så fort vintern är här kommer det inte finnas något för honom att göra, så därför går min hjärna just nu på högvarv för att komma på en lösning.
 
Planen är att såga ned en eller två granar och lägga in, samt annat sly. Funderar också på att slå ned en stolpe och fästa en boll på den. Något annat jag också funderar på att införskaffa är en aktiveringsboll som den nedan, om godis är inblandat på något vis kan Calle hålla på i timmar.
 
Sen kommer jag försöka göra hans box lite roligare också, han står på halm, så något har han att pilla med under natten men han skulle behöva något mer. Det jag har gjort hittills är att hänga upp granris, men vet inte hur intresserad han är av det. Tanken är att kanske köpa en boredom buster som ni ser nedan, eller en Tounge twister.
 
 
 
Tounge twistern hade jag även kunnat tänka mig att ha i hagen, alltså slå ned två stolpar med en ordentlig planka mellan sig att skruva fast den mot. 
 
 
 
 Allt finns att köpa på naturhunden.se
 
Har ni några tips? 
 
 
 
 

Den blicken <3

 
Han är bra söt min grabb, den översta bilden är verkligen typiskt Calle, han kan se så korkad ut, haha.. Han var inte på väg att gnägga eller så, utan det var när jag gjorde några låga "visslande" ljud för att få fram hans öron. När Calle hör något som han inte riktigt kan placera så sträcker han ut halsen och vänder blicken något uppått, han ser alltid lika löjlig ut.
 
 

Den där Calle

Gud var jag älskar denna hästen. 
 
Jag vet att det är något jag säger ofta men ibland blir jag bara så överväldigad över den kärlek jag känner för min mupp. När vi kontaktade min förra ridlärare och berättade att vi letade häst, och när vi sedan stod i en av hennes hagar så trodde jag aldrig att jag skulle välja hästen med den sorgliga historian och som hade en massa tics. Provridingen gick allt annat än bra, den andra hästen jag red, FB (Flashback), fick jag en otroligt känsla med i ridningen, allt bara föll på plats med honom, men ändå så var det Calle jag kände att, det här, det är min häst.
 
Jag och Calle har haft en del motgångar, tack och lov inte i form av skador, och det har varit ögonblick jag tvivlat, men nu efter över två år tillsammans så börjar jag äntligen kunna läsa av honom. Kan nu se när ticsen är på ingång, när han är respektlös eller när han bara vill mysa och komma nära. Det är först nu jag verkligen har accepterat och vant mig vid alla hans tics, och det är först nu det börjar bli riktigt, riktigt roligt att arbeta med honom. Tidigare har det bara varit väldigt roligt. 
 
 
 
 
 
 

Calipso

 
 

Min mupp

 Ändrade planerna och longerade Calle istället, det blev en hel del bus (såklart) men han var kontaktbar så är nöjd med honom. Ställde fram ett hinder på spåret och lät honom hoppa några gånger, fantastiskt roligt tyckte Calle. Som högst fick han hoppa runt 80cm, sen valde jag att sluta, ville inte att han skulle ta ut sig onödigt mycket.
 
Efter passet skrittade jag av honom på vägen hem till mig och passade även på att ta lite nya bilder. Är så himla stolt över honom, placerade honom mitt på vägen och gick sedan iväg en bit för att kunna ta bra bilder, han stod blickstilla med fokus på mig.
 
En bild från dagen. Mitt hjärta <3
 
Precis så var Dru, jag kunde placera var som helst och hon bara stod där. Otroligt tacksamt när man fotograferar! 
 

En något fånig rädsla

Något som jag verkligen hatar är att vara uppe på skullen, tycker verkligen att det är hemskt. Ända sedan stegen ramlade ned för mig när jag kastade ner halm så känner jag världens stress och panik varenda gång jag är där uppe, även om någon annan är i stallet samtidigt.  Det är verkligen en irriterande rädsla, känslan jag får är nästan klaustrofobisk.
 
Det som hände var helt enkelt att den sista halmbalen jag kastade ner knuffade bort stegen, kvar var jag på skullen, utan mobil. Ropade och skrek i säkert 20min, då var jag så stressad att jag i panik helt enkelt hoppade ned. Fallet gick väl helt okej, gjorde inte illa mig särskilt mycket, fick lite blåmärken och hade ont i ryggen i några veckor, men som sagt, inget allvarligt.
 
 
 
Nu i efterhand inser jag hur galet det var, jag hade kunnat landa helt fel, men just då var jag så himla uppstressad och panikslagen att jag helt enkelt inte kunde tänka klart. Det ända som fanns i mitt huvud var att finna den snabbaste lösningen för att komma ner, och det var genom att hoppa. Punkt slut liksom.
 
Numera när jag går upp på skullen försöker jag att alltid ha någon i stallet, samt att jag absolut alltid har med mig min mobil upp.
 

Överskottsenergi var det ja..

Idag när jag kom hem så drog jag direkt till stallet för att longera Calle i några minuter, bara för att se hur han rörde sig, och ja, nog är han frisk allt. 
 
Helt rent rörde han sig, även efter att ha bjudit på en hel del bocksprång och skutt rätt upp i luften, han var så pigg att han nästan darrade.. Helt glad kommer ha nog inte bli när han inser att han inte kommer få bralla loss under ridturerna den närmsta tiden, det kommer bli mestadels skritt för herr mupp de närmsta två veckorna tror jag! 
 
Imorgon tänker jag ta och rida om Fjälby, en halvlång runda, sen kanske det blir om kyrkan på söndag, det beror på hur han känns och är! 
 
 
 
 
 

Ännu en favorit i ryktlådan

Tog i förra veckan upp några av mina favoritborstar att använda under hösten, denna är en favorit året om. 
 
Den här man och svans borsten (från fantastiska Borstiq farm) har jag haft i säkert 6 år nu, den är väldigt flitigt använd och är ett absolut måste i min ryktlåda eller ryktväska. Denna borste reder ut taglet bra och utan att dra med sig halva svansen.
 
Nu börjar min som sagt bli lite till åren, så det är snart dags att införskaffa en ny. Borsten finns på Hööks och kostar cirka 120kr har jag för mig! 
 

Vad gör man inte för sitt hjärta

Igår kväll när jag satt och pluggade med Sessan så ringde Linda. Nästan alltid när Linda ringer så känner jag bara: NEJ!! Missförstå mig inte nu, anledningen till paniken är att jag alltid ser framför mig hur något allvarligt har hänt Calle, och det var likadant när jag hade Drullan. 
 
Nu var det tack och lov inget fruktansvärt allvarligt, men Calle hade lyckats skada sig i hagen. Han hade förmodligen blivit rädd för något och sprungit in på en sten eller något annat vasst, för han hade fått ett sår precis vid kronranden. Han gick konstigt (lyfte hoven väldigt högt) var svullen i det nämnda benet samt varm. Vi kom överens om att hon (Linda) skulle lägga ett förband över såret över natten, så att det inte skulle bli skitigt, sedan ringa igen morgonen därpå.
 
Imorse skickade Linda en ny bild på såret, som förövrigt såg rent och fint ut, ringde då upp henne. Svullnaden var kvar, men den hade sjunkit undan en del, han ville fortfarande inte riktigt sätta ned foten och lyfte den väldigt vid vartenda steg. Jag bestämde mig för att åka hem för att kolla på såret själv och göra en bedömning efter det. Vi kom överens om att hon iaf skulle släppa ut honom i vinterhagen (som är platt och torr) tänkte att det var bättre för honom att få gå ute och röra på sig än att stå stilla i boxen i ytterligare några timmar.
 
Min älskling
 
När jag kom hem cyklade jag till stallet och hämtade in honom, då rörde han sig nästan som vanligt. Ställde honom på gången och kände igenom alla benen, svullnaden på det nämnda benet var nästan helt borta och var knappt märkbar, men han var något varm, samt väldigt öm över såret. Tog ut honom på gårdsplanen och longerade honom runt mig i skritt, han var väldigt ovillig och så fort han gick lite snabbare, var på gränsen till trav så började han halta och lyfta extra högt på det nämnda benet. 
 
Myste och pysslade om honom en stund innan han åter igen fick gå ut hagen. Smsade Linda och kom fram till att han får fortsätta gå i vinterhagen tills helgen då jag kommer hem igen, Linda ska när hon har möjlighet tvätta såret och spraya det med bluespray. Jag avvaktar alltså med veterinären, om han fortfarande är halt och verkar ha ont på Fredag så kommer jag förmodligen ta ut Vet då. 
 
 
 

Snart dags för klippning

För Calle alltså...
 
Har funderat på hur länge jag ska vänta och frågade en av mina hästlärare, Lotta, om råd, fick en del tips. Tänker vänta kanske 2-3veckor till, Lotta nämnde att det kunde vara smart att vänta tills det har varit en del frostnätter, så att bitinsekterna som är så aktiva just nu har hunnit dö av. Calle är väldigt känslig för insekter, så att raka av hans päls som är hans bästa skydd mot insekterna känns därför inte helt aktuellt för tillfället.
 
Jag har nämnt det tidigare, Calle får en väldigt tät päls, och blir därför väldigt lätt svettig under vinterhalvåret, än så länge är dock inte pälsen ett problem, alltså en till anledning att avvakta.
 
 
 
 
 
 
 

I ryktlådan

Nu när vi går mot leriga tider tänkte jag dela med mig av mina följeslagare i den svåra kampen mot leran.
 
Koskrapa:
Finns att köpa i de flesta hästbutiker, min kommer från granngården och kostade runt 80kr om jag inte minns fel. Otroligt effektiv mot tjockt inpackad lera, när Calle kommer in med utseendet av ett lermonster är koskrapan det första redskapet som når hans päls. Även väldigt användbar vid fällningsperioder.
 
Rotviskan:
Jag vet tyvärr inte vilket märke rotviskan är av, det står en liten logga, men den är bortnött sedan länge. Just denna borste är en av mina absoluta favoriter och har varit det i många år, den tar bort "lerspåren" som koskrapan inte tar. Denna borste fungerar även bra i svansen, reder ut utan att slita med en massa tagel. Köpt på Granngården för många år sedan.
 
Islandsborsten:
En underbar borste från Borstiq farm. Den här bortsten är relativt ny i min ryktlåda, men har snabbt blivit en av mina absoluta favoriter. Tar bort lera väldigt effektivt och lämnar få, om ens några, spår efter sig. Den här borsten är även effektiv vid mindre fällning, sopar liksom upp håren, upplever alltså inte att håren fastnar i själva borsten. Även denna är inköpt på Granngården, priset låg på 100kr har jag för mig.
 
Putsborsten:
En till fantastisk borste från Borstiq farm, denna borsten har jag haft i två år och den blir bara bättre och bättre. Denna mjuka borste är oftast den sista jag använder, den tar bort dammet och ger pälsen en fin glans.
 
 
Förövrigt så måste rekomendera Borstiqs borstar, otroligt bra kvalité samt att de är av naturfibrer, vilket är att föredra. Priset är något saftigt, men med tanke på kvalitén så är det absolut värt det! 
 
 
 

Lugnande inverkan

Igår hade jag verkligen en dålig skoldag, vi hade bara två lektioner direkt på morgon, båda var matte.
 
Jag och matematik har ett komplicerat förhållande, jag får helt enkelt panikångest av det ämnet, kan ligga och oroa mig flera dagar innan själva lektionen äger rum. Det konstiga är att jag inte är dålig på matte, men matte har ändå blivit = stress för mig. Sen så hjälper det inte att jag inte riktigt ser "eye to eye" med matteläraren. 
 
I alla fall, direkt efter lektionerna körde jag hem, kände mig usel, värdelös och nedstämd. Väl hemma vilade jag en stund innan jag slutligen begav mig till stallet. Gick till skogshagen för att hämta Calle och såg att han väntade vid den andra grinden, och all stress lämnade mig. Han såg så himla söt ut, han stod lugnt och tittade på mig med sina vänliga och nyfikna ögon. 
 
I stallet beslutade jag mig för att ta en helt kravlös barbacka tur, något som jag inte har gjort på länge och hjälp så mysigt det var. Calle var otroligt lugn och positiv, han njöt säkert lika mycket som jag gjorde. Ridturen var verkligen precis vad jag behövde.
 

Ett filmklipp publicerat av Johanna (@drusillafair)Sep 30, 2015 kl. 9:11 PDT

 
 
 
 

RSS 2.0