Longering

 Idag har jag för första gången på typ 10veckor hämtat in Calle själv och aktiverat honom själv, denna gång i form av longering.
 
 C har vilat nu i typ 2 veckor , vilket resulterade i en stundtals nervig, studsig och helt galen häst. Måste dock säga att han skötte sig bättre än väntat, han bockade och försökte flertalet gången att dra linan ur händerna på mig men var ändå lätt att hålla kvar, var aldrig nära att tappa honom.
 
Idag hade jag inga inspänningar då jag visste att han troligen skulle bjuda på rodeo, så idag fick han helt enkelt busa loss och göra av med lite överskottsenergi.  I slutet av passet travade han runt mig i ett lugnt tempo samtidigt som han sökte sig nedåt, riktigt fint gick han!
 
Efter passet stod stretching på schemat och efter det masserade jag in honom med liniment och kylgel.
 
 

Älskade stallsysslor

Jag trodde aldrig att jag skulle känna mig så nöjd, glad, nej, överlycklig, över att mocka..
 
Idag fixade jag allt med Calles box, mockade, tömde skottkärran på dyngflaket, fyllde på vattenhinken, lade in müsli och hö och toppade det hela med morötter. Det var så himla skönt att göra stallsysslor igen, som jag har saknat det, mitt oroliga och deppiga sinne lyftes omedelbart och jag känner mig så pigg, stallet är verkligen livsviktigt för mig.
 
En bild på mitt hjärta från 2014, han kan vara rätt så ståtlig min mupp <3
 
Calle fick för övrigt vila idag, det var alldeles för mycket snö för att jag skulle våga gå utan kryckor, dessutom tyckte jag att han såg lite halt ut när han travade runt i hagen, förmodligen är det på grund av tappskon så är inte det minsta orolig!
 
 
 

Som det ser ut nu

I onsdags rök äntligen gipset och jag har sedan dess jobbat med att få upp rörligheten i foten igen.
 
Det var en så himla obehaglig känsla att gå utan gipset de första dagarna, men nu börjar foten redan kännas mer stabil och rörlig och jag haltar mindre och mindre, det dröjer dock innan jag är uppe i sadeln igen. 
 
Idag ska jag testa att mocka åt C för första gången på typ 8 veckor, och beroende på hur marken känns och vart i hagen C står så kanske jag kommer försöka att ta in honom för att longera. C drog av sig en sko för någon dag sedan, samt trampade på sig själv med broddad hov på ena bakhoven, så skulle vilja se hur han rör sig, samt känna igen honom ordentligt.
 
I brist på andra bilder så bjuder jag på denna bild på fina Juli.
 
 
 

Gårdagens Calle

I lördags hann jag inte vara i stallet, men igår kom Linnea ut och fick rida C lite på banan för mig igen. 
 
Calle fick dessvärre vila nästan hela förra veckan, kan ju inte göra något med honom själv för tillfället och hade ingen som kunde motionera honom åt mig.. Så med andra ord var han väldigt pigg och lite het emellanåt, men Linnea hanterade det väl. 
 
Då han faktiskt bara stått hela veckan så blev det förstås inte ett särskilt hårt pass, 20min framskrittning (både fram och avskrittning sker för hand och på grusvägen), 30-35min arbete och sedan 20min avskrittning. Passet var väldigt basic, han skulle vara framme för skänkeln, hon skulle ha en mjuk, följsam och stadig hand, samt tänka på att inte tjuvhålla när han vart lite het och snabb. Linnea fick arbeta igenom C i alla gångarterna och rida rätt så självständigt. Både häst och ryttare skötte sig, C bjöd på lite bus emellanåt, men som sagt, Linnea hanterade det väl. 
 
Alltså hjälp vad jag saknar detta..
 
Det är lustigt, när vi gjorde i ordning Calle var han nervig, plockade med allt han kom åt och kunde absolut inte stå still. När han fick bettet i munnen lekte han och plockade med det för fulla muggar, men i samma ögonblick som Linnea kortade tyglarna och började arbeta honom så vart han helt stilla i munnen, hans ögon fick ett lugn och fokus över sig. 
 
När vi sedan var tillbaka i stallet var han helt lugn, han stod och vilade på ena benet, huvudet var sänkt och hans ögon var slutna medan vi masserade in liniment och kylgel. Han behöver verkligen arbeta för att må bra psykiskt, om inte så blir han snart orolig och stressad.
 
 
 

Tre dagar kvar

Nu är det bara tre dagar kvar tills återbesöket, är vid det här laget så rastlös att jag knappt vet vad jag ska göra  av mig själv, vill ut och gå, springa, rida, träna ordentligt, det sista jag vill är att sitta på mitt rum och stirra in i väggen. Nej, usch, fy och blä, borde inte klaga (kunde ju varit värre) men nu är jag verkligen urless på detta.
 
Två favoriter på min prinsessa, svårt att fatta att hon fyller 8 i år.. en dam i sina bästa år med andra ord!
 
 

Världens mest uttrycksfulla ögon

En bildserie som alltid får mitt hjärta att smälta, alltså titta bara på den där blicken..
 
 

Inte långt kvar nu

Nu är det mindre än en vecka kvar tills gipset förhoppningsvis ryker, och oj vad jag längtar, och är nervös. 
 
Jag ska röntgas och min värsta mardröm är för tillfället att läkaren ska säga att "nej, du behöver gips i ett par veckor till." usch, bara tanken ger mig ångest och panikkänslor, vill bara komma ut och komma igång med träningen igen, både av mig själv och Calle. Hatar att inte kunna röra mig som jag brukar.
 
 
Tänker att Calle kommer få sättas igång igen med mig, dvs att när jag går mina promenader så kommer han få följa med, så fort jag klarar av det så kommer jag tömköra honom, sen så kommer förhoppningsvis Linnea kunna rida lite på banan de flesta helgerna och sen hoppas jag att det inte dröjer allt för lång tid innan jag kan hoppa upp i sadeln igen.
 
 
 

Röda lyktan

Något som aldrig upphör att roa mig är Calles varierande färger under året, under sommaren är han riktigt röd, under hösten börjar den röda färgen gå över till en mörkare, murrigare nyans, när vintern är i full gång är han en mörk musgrå nyans med ljusa inslag lite här och var (exempelvis runt mule och ögon) och i mars/april ser han ut så här:
 
Bilderna gör inte nyanserna riktigt rättvidsa, de mörka partierna är nästan kolsvarta, och de röda partierna är verkligen knallröda, kontraster säger jag bara.. Han ser verkligen för rolig ut under våren, nästan ut som att han har en rödbrun lykta.
 
 
 
 

Kontraster

 
 

Callemupp

 
 

Gårdagens Calle

Linnea kom ut och fick rida lite på banan igen, det var lite fruset så det blev ett kortare, väldigt basic och grundläggande pass, och det gick riktigt bra! 
 
Igår hade Linnea hittat tillbaka till Calle igen och det var ytterst få stunder som dom inte arbetade ihop. I lördags blev det ett lite hårdare pass (inte så extremt ansträngande egentligen, men tillräckligt) så det passade rätt så bra att rida ett kortare pass igår där han bara fick röra igenom sig ordentligt.
 
Större delen av passet bestod av skritt, där L fick träna på halterna (som hon blivit så mycket bättre med) bad henne att be Calle att länga och korta steget och lite sådana saker. I traven låg fokus på att tempoväxlingar och att hon skulle ha en lätt och flexig kontakt med Calles mun hela tiden (hon får aldrig bli stum i handen), i traven har nämligen L en tendens att glappa väldigt med tyglarna, men igår gick det riktigt bra.
 
Passet varade i ungefär 15min (exklusive fram och avskrittning) och det var alldeles lagom för Calle, han stod sedan och halvsov i stallet medan L maserade in honom med liniment.
 
Min lilla sötöra (som för övrigt behöver klippas) är det bara jag som tycker hans öron är så otroligt söta? Calle har verkligen extremt små och breda öron, jag tror nästan att Drullans var större, och hennes var väldigt nätta.
 
 
 

Calle just nu

Så här ser Calle ut i kroppen just nu, inte så illa tycker jag med tanke på att han gått på halvfart i 6 veckor.
 
Jag var faktiskt lite orolig i helgen inför att se honom igen, just på grund av att jag var orolig för hur mycket muskler han tappat, men som sagt, det är inte så farligt. Man märker ju att han tappat lite kondis, samt ryggmuskler, men tycker ändå att han ser rätt så trevlig ut. 
 
 
 
 

RSS 2.0