Linnea och Calle, gårdagens pass

Gårdagens lektion gick bättre än väntat, hon har blivit så mycket finare i händerna (imponerad) hon fokuserade  inte på att bara få ner huvudet på honom längre, huvudpositionen kom självmant när bakbenen kom in i bilden.  
Det är alltid roligt att ha L i stallet, hon är så otroligt ödmjuk och gör alltid sitt bästa, hon har fått lite nya olater (eller snarare olater som återkommit) som vi jobbade med, det var inga olater som störde C, men de gjorde det lättare för honom att smita undan arbetet.
 
Gårdagens fokus var bara att låta L och C känna av varandra igen, i början arbetade dom mest mot varandra men i slutet såg det stundstals riktigt trevligt ut. Själva tiden på banan var bara 15-20min, L fick skritta fram och av C för hand på grusvägen.
 
Haha, sockerbitarnas "ränna" var perfekta till att vila benet i, underbart!
 
Idag kl 10 ska L rida C igen, beroende på hur grusvägen ser ut kanske hon kommer få konditionsträna honom lite, det beror på hur C verkar och om den tilltänkta grusvägen är tillräckligt mjuk eller inte. Vi får se.
 
 
 
 
 
 

En till..

 Alltså titta på honom.. finaste älsklingen <3
 
 
 

Mitt hjärta

Som jag saknat dig <3 
 
Gud så skönt det var att se min älskade mupp igen, har saknat honom något otroligt, det var så skönt att kunna krama om och pussa på honom, mitt hjärta<3 Höll lektion som planerat för Linnea, och både hon och Calle gjorde bra ifrån sig tycker jag, men mer om det senare.
 
Tre bilden från dagen, självklart tog jag med mig kameran!
 
Alltså titta på honom!! Världens snällaste ögon och världens sötaste öron.. <3
 

Glädjen när..

.. man lyckas gå/hoppa hela vägen till stallet för första gången på nästan 6 veckor.
 
Är verkligen så otroligt trött på att inte kunna gå och motionera som jag brukar, tidigare idag fick jag nog och haltade ut på en promenad till stallet. I vanliga fall tar det 6min för mig att gå fram och tillbaka till stallet, idag tog det knappt en timme, och vilken kämpig promenad det var, men skönt var det!
 
 
Calle började komma fram, men när jag råkade skramla till lite med kryckorna vände han och sprang iväg och ställde sig en bit bort i hagen och fortsatte bara att titta på mig med spetsade öron.. Fjant..<3 Ska bli härligt imorgon att kunna pussa på min mupp igen, har saknat honom <3
 
 
 

Planen för morgondagen, Linnea och Calle

Linnea ska rida lite lektion på Calle för mig imorgon kl 11, hoppas på att mamma eller någon annan i familjen ska kunna skjutsa mig till stallet, men om det inte är möjligt får jag bita ihop och hoppa/gå dit.
 
Egentligen så får jag inte vara i stallet än, har fortfarande lite sårskorpor på såret men jag tror att så länge jag bara sitter på en pall på stallgången och inte går in i boxarna så borde det inte vara några problem, får väl tvätta runt ärret ordentligt efteråt.
 
 Lite bilder på Linnea och Calle sist hon red honom, ett av deras bästa pass. Linnea blir lätt lite stum och hård i handen, vilket resulterar i att Calle krullar ihop sig och tappar bakbenen. 
 
Här ser vi att hon är lite för hård och stum i handen, han börjar krulla ihop sig och blir spändare i steget, dock inte extremt.
 
Här är någon sekund efter då jag sagt till henne, hon mjuknar i handen och släpper fram honom igen.
 
Det ska bli intressant att se henne rida igen, ungen är bara 13-14år, skitduktig och otroligt ödmjuk verkligen, men som sagt, hennes händer tenderar att bli lite hårda/stumma och hon brukade bli lite väl fokuserad på böjen på nacken än att få med bakbenen.
 
Tänker att morgondagens pass kommer få vara runt 20-30min exklusive fram och avskrittning.
 
 
 
 
 
 
 

Paniken som uppstår..

.. När man hör hovslag av en häst i full galopp, går till fönstret och ser sin häst och medryttare i full sken..
 
Ja, det var det som hände igår. Låg på sängen och pluggade när jag hörde någon som skrek (kanske på en hund något) Haltade fram till fönstret men såg inget, var på väg tillbaka till sängen när jag hörde snabba hovslag, tog mig till fönstret igen och såg då Calle komma (med medryttare Amanda på ryggen) i full sken, samtidigt som han bockade som en idiot, helt sjuka språng.
 
Amanda höll sig kvar (hur nu fasen hon lyckades med det förstår jag inte) men fick inte stopp på C som fortsatte skena rätt över min gräsmatta och hem till stallet.  Väntade och funderade på att ringa stallägaren för att be henne kolla så att Amanda var okej men innan jag hann göra det kom hon och Calle gåendes tillbaka. Skrev till Amanda och frågade hur det hade gått, och tack och lov mådde hon bra, hon hade ramlat av vid hagen, förmodligen hade väl Calle tvärnitat där. 
 
Tydligen så hade Calle först blivit rädd för skolbussen när den pyste och fjantat runt lite, sen så hade han från ingenstans exploderat i bocksprång och sedan iväg i sken, han skenade och bockade hela vägen hem till stallet.
 
Tänk er dessa språng, fast ungefär en meter högre upp i luften.. plus att han kickade ut med ena bakbenet åt sidan samtidigt.. herrejävlar..
 
Är så himla lättad över att det gick bra, Amanda är en skittuktig ryttare och känner Calle bättre än någon annan, därför var det riktigt läskigt att se henne tappa kontrollen helt, plus att det fortfarande är lite is kvar på vägen här och där.
 
Nu blir jag ännu mer otålig på att få slippa gipset och komma upp i sadeln igen, ser hellre att han gör sådär mot mig än mot Amanda (även fast jag vet att hon kan hantera det) Problemet just nu är att C behöver betydligt mer motion, i vanliga fall rids han minst 4-5gånger i veckan, och nu rids han som mest 2 gånger/veckan, det är alldeles för lite för en så pass aktiv häst som honom. 
 
Finns inte mycket jag kan göra för tillfället, men ska höra med grannflickan om hon har lust att rida lektion på Calle för mig på ridbanan i helgen, då kommer han iaf ha blivit motionerad 3gånger den här veckan.  
 
 

Plusgrader och isgata

Något som jag verkligen hatar med vintrarna här nere är hur växlande dom är, ena dagen kan det vara -15 grader, andra dagen är det plusgrader och vägarna är täckta av is och vatten.. Det senare alternativet är hur det ser ut idag, nästan all snö är borta men vägen täckt av is, med tunt lager vatten över sig.. Jag får lite panik över att jag vet att Calle inte har några broddar på sig, kan ju liksom inte göra något åt det själv, men ska se om jag kan övertala mamma och min bror Simon att åka till stallet ikväll och brodda honom åt mig. Om inte tar jag fan och trotsar allt och gör det själv. Eller kanske inte. 
 
Vår älskade Kane som vi var tvugna att låta somna in förra året, han blev bara drygt ett år.. Världens keligaste hund, som jag saknar honom. Det känns fortfarande så tomt med bara två hundar, men förhoppningsvis kommer vi ha tre hundar igen om några veckor, längtar!
 
 
 
 
 

Favoritbilder från i somras

Dessa bilder på Calle som jag tog en morgon är helt klart några av mina favoriter, tycker dom är så himla mysiga och fina, älskade muppen <3
 
Har många härliga minnen från tidiga mornar där Calle och Nevve låg raklånga, rygg mot rygg och sov djupt, det sura är att jag aldrig hade någon kamera dessa dagar, oftast var det så himla tidigt (typ kl 5 eller 6) som jag var i stallet, var helt enkelt för trött för att komma ihåg mobilen eller kameran.. 
 
 
 
 

Godnatt Nevve, tack för allt!

 
 
All kärlek till dig, jag önskar att vi fått mer tid tillsammans....
 
 
 

Vackra vinter

Till skillnad från många andra så älskar jag verkligen vintern och den snö som förhoppningsvis kommer med den. I mina ögon finns det inget mysigare än att bylsa på sig ordentligt och ge sig ut på en långtur i skogen, att rida i ett knäpptyst sagoland med träd täckta av rimfrost, att se de små puffarna efter ens egna + hästens andetag, ja nu drömmer jag mig bort lite... Visst man kanske förfryser fötter och fingrar lite granna, men det är det värt.
 
Något som känns lite sorgligt är att vi inte haft någon ordentligt vinter de senaste två åren, men i år så har vi fått en riktigt kall och vacker vinter, och jag kan inte ens vara ute och njuta av den.. Idag är det perfekt väder för en ridtur, det är -15 grader, solen skiner, det är helt vindstilla, rimfrost i träden och fåglarna kvittrar, behöver jag säga mer? Vill bara slita av gipset och springa till stallet, kommer dock hålla mig i skinnet och ligga kvar i sängen, känner liksom inte för att gå sönder! ;)
 
C förra året
 
För övrigt så är det knappt tre veckor kvar med gips, sen jäklar kommer jag vara i stallet, skulle inte förvåna mig om jag sover där några nätter.. haha..
 
 
 

Mål med Calle 2016

  • Komma igång att rida för tränare igen. Det var verkligen evigheter sedan jag red för tränare på Calle, har varken haft tid eller resurserna till det, men i år så! Hoppas på att kunna åka iväg någon gång varannan vecka iag, måste dock träna på att köra med släp först..
  • Fortsätta trickträningen med C. Tricktränade gjorde jag en del i början när jag nyss fått Calle, men det rann dessvärre ut i sanden när jag började på Jälla och bara kom hem på helgerna. Nu har jag världens chans att komma igång ordentligt då jag inte kommer kunna rida än på ett tag, så trickträningen kommer börja så fort jag kan gå en längre stund på gipset. 
  • Vänja C vid klippmaskinen. Det är inte mycket Calle verkligen är rädd för, han må vara en riktig fjant många gånger, men det är mest spel för galleriet, det är väldigt sällan jag känner att han är okontaktbar, till skillnad från Drullan.. Men, han gillar verkligen inte klippmaskinen, han tycker verkligen att den är skitäcklig och står mest och darrar när jag klipper honom, så klippmaskinen är något jag kommer fortsätta vänja honom vid. Planen är att under något lov samt under helgerna ta med klippmaskinen varje dag och bara stå med den igång mot honom, max 10-15min/dag och se om han vänjer sig något eller inte!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Åhhh....

Åhh, jag blir så trött!! Jag hade ju tänkt ladda upp lite bilder från idag men tyvärr så känner inte min dator av kamerans minneskort... blir så arg när saker inte funkar.... Men jag får försöka svänga förbi Elgiganten eller något och köpa hem en sladd som jag kan connecta kameran och datorn istället.
 
Men jag har haft en fantastisk dag, först mysig lunch med min älskade bror som jag träffar alldeles för sällan och sedan mys med Unni och vidare med mamma till Ikea. Har köpt nya gardiner och ny lampa och sedan lite annat så som kastrull, fårskinn (Självklart fejk!), lite ljus prydnader och annat smått och gott. Så nu sitter jag med en kopp varm choklad och lite kvälls godis. Bjuder på en liten bild från de nya jag köpte till fönstret i min lägenhet.
 
 
 
 
 
 

Dagens planer!

Idag har jag tagit sovmorgon, jag ska raka vägen till min storebror som jag ska träffa på stan och äta lunch
innan jag sedan ska vidare till stallet. Jag ska först och främst fotografera Unni idag tänkte jag. Men ska även försöka hinna rida ut henne och jogga henne.
Känner jag mig själv så kommer jag vara väldigt seg, som vanligt, sitta och mysa med Oliver (kattungen) och sedan gå vidare till att mysa med kaninen, säkert fota Unnis hag grannar lite osv... Jag har ju ingen gräns....
Klockan halv 6 ska jag dock vara klar hemma för att åka vidare med mamma till västerås där vi ska gå på Ikea. Jag ska hitta lite lampskärmar till de nya lamporna jag köpt, visa mamma ett handfat som jag skulle vilja ha i mitt badrum och sedan även kika lite på ett nytt vardagsrumsbord, det jag har just nu tycker jag är lite för stort.
 
Så med andra ord så har jag fullt upp men en lugn dag, så ikväll hoppas jag på att jag hinner redigera och få upp bilderna jag ska ta på Unni idag! 
Jag önskar er tills dess en fantastisk dag! 
 
 
 
 
 

Back on Track!

 
Äntligen har jag köpt dessa back on track stallbandagen! Unni har dom på bakbenen då hon är lite gallig där, men även för att jag tycker att hon börjat vila bakbenen mer än vad hon vanligtvis gör!
Jag har innan använt vanliga paddar som är under lindorna men att linda henne dagar när jag inte ens ska rida bara för att få på BoT känns så jobbigt och tidskrävande, så jag köpte dessa stallbandage man bara kan knäppa på istället. Hur som helst har BOT paddarna innan hjälpt så känns super att numera kunna använda BoT mer!
 
 
 

Visste ni att..

 .. Jag under en längre period nästan alltid red Drullan barbacka?
 
Jag var alldeles för lat för att sadla så det blev väldigt mycket barbackaridning, det var inte alltid så himla smart då Dru hade en tendens att bocka, framförallt när vi galopperade på stora ytor som stubbåkrar.. Oräkneliga gånger var jag nära att käka grus, men jag ramlade faktiskt aldrig av utan lyckades oftast antingen få upp hennes huvud och gasa på henne, eller så fick jag stopp på henne så att jag kunde hitta balansen igen och börja om!
 
Alla dessa barbacka turer gjorde underverk för både min sits och balans, dessvärre så fick jag ett avbrott med barbacka ridningen när jag fick Calle, han har inte alls samma härliga runda rygg som Drullan hade, även när han är ordentligt musklad så är han så smal, det känns som att sitta på en rundad planka, dessutom är hans trav så stor och fjädrande, helt hopplöst att sitta ned i. En sommar tvingade jag mig själv dock att rida barbacka någon/några dagar i veckan och om jag inte kände alls för att sitta helt barbacka använde jag mig av sadeln med la över stigbyglarna, fantastiskt bra för balasen och jag fick mycket lättare för hans trav.
 
 
Haha, det här var så roligt, det var en massa tistlar och Drullan (som den hoppglada hästen hon var)  såg det som ett utmärkt hinder, hon tog därför sats och hoppade över, efter den gången försökte hon alltid dra till det hörnet..
 
Då jag är lite för rädd om Calles rygg så kommer jag nog aldrig rida honom barbacka lika ofta som jag gjorde med Drullan. Hade jag haft Drullan idag så hade jag inte ridit henne som jag gjorde då (såklart), dock så verkade inte min barbackaridning påverka henne något negativt!
 
 
 

Ett favoritminne från 2015

Ett pass från förra året kommer alltid få mig att le, och det var ett galoppass på Calle ute på stubbåkern.
 
Red på en gigantisk stubbåker, Calle var taggad gånger tusen, solen sken och livet lekte.. Allt med det passet var perfektion, Calle var så dunderlycklig och tog i för kung och fosterland med öronen ständigt pekandes framåt, då och då gjorde han några luftsprång av ren och skär lycka.. Underbara häst!
 
Hittade inlägget från den dagen, och det lät så här:
 
"Dagens pass, tja, man säger ju att man ska ha kul med sin häst, och nog hade vi roligt allt! 
 
Jag skrittade ned till en av stubbåkrarna vid backarna, den är enorm och perfekt! När jag kom dit pratade jag lite snabbt med en av bönderna som stod och fixade med sin tröska, frågade om jag fick rida på åkern osv. När jag fått klartecken travade jag först iväg en liten bit innan jag bad om galopp.
 
Jag sitter fortfarande med ett fånigt leende när jag tänker på galoppen, fullt ös medvetslös verkligen! Calle var så lycklig och laddad så att han höll på att spricka och var både lätt i fram och bak emellanåt. . Med risk för att låta fånig så kändes det som att flyga, känslan på raksträckorna,där jag lät honom sträcka ut för fullt, var magisk, det kändes som att tiden stod stilla, vinden slog lock för mina öron och trots den kraftiga blåsten blev det knäpptyst. Det blev sammanlagt 4-6 varv runt åkern skulle jag tro, alltså några fler än vad jag hade tänkt mig, jaja..
 
I den sista galoppen var han lugn, inte trött, utan bara lugn och avslappnad, och så otroligt glad. Tänkte ta en galopp på samma åker igen imorgon, dock bara något varv för att känna hur han är och för att man helt enkelt måste passa på när man har en enorm yta med bra underlag."
 
Då jag dessvärre inte har några bilder alls från den dagen så bjuder jag på en gammal på mig och Drullan från 2011
 
 
 

Min älskade Dru

Nu när jag varken kan vara i stallet eller göra något alls som kräver två fungerande ben så får jag väldigt mycket tid att gå igenom mina gamla bilder. Något man bör veta är att större delen av mina bilder mellan 2010-2013 är på Drullan, har hundratals bilder bara på hennes mule..
 
Jag kan komma på mig själv med att sakna den tiden, alla härliga ridturer i solnedgången, alla långa barbacka galopper, de härliga långpromenaderna.. Visst, jag har upplevt härliga ridturer och har oändligt med fantastiska minnen med Calle, men det är inte samma sak. Jag saknar hennejag saknar allt som har med henne att göra, saknar hennes bockserier, hennes mjuka hummande när hon såg eller hörde mig, jag saknar hennes skarpa temperament, jag saknar henne bara.
 
I juni är det TRE år sedan hon fick somna in, kan ni fatta det? I juni har jag haft Calle i tre år, det känns lika otroligt, vart har tiden tagit vägen? 
 
 
Blir så sentimental av att titta på henne, kommer liksom på saker hon gjorde och helt enkelt hur hon var. Hon hatade vatten, men om jag gick med henne så kunde vi gå ut i sjön, trots att hon var rädd. Hon älskade att hoppa och blev så otroligt het så fort ett hinder dök upp framför henne, på i princip alla bilder där vi hoppar var hennes öron alltid spikrakt spetsade framåt. Hon brukade nästan alltid komma när jag ropade på henne, då med sitt mjuka hummande och i trav eller galopp. Hon var också världens mysigaste, så otroligt kelen mot mig dock inte alls mot människor hon inte kände.
 
Älskade prinsessa <3 
 
 
 
 

1 vecka med gips, 5 kvar

Ja, livet är inte helt roligt just nu.
 
Igår fick jag ett syntetgips som jag får gå på, jag får alltså börja belasta min fot försiktigt nu (yey) men det dröjer förmodligen 2-3 veckor innan jag kan vara i stallet igen, såret måste läka ihop helt först och jag måste kunna gå en lite längre stund. Nästa vecka ryker stygnen och sårskorporna måste ha läkt bort, huden ska alltså vara "hel", innan jag ens funderar på att närma mig stallet. 
 
Så hur är livet nu? Det är över två veckor sedan jag såg Calle och fy satan vad jag saknar honom, saknar allt med honom och stallet och jag är så förbaskat rastlös, det där med att bara ligga i sängen/soffan hela dagarna är inte min grej.
 
Två av mina absoluta favoritvbilder på C, alltså titta på honom! Älskade mupp <3
 
Nästa vecka börjar skolan igen, är lite orolig för hur det ska gå, hatar att behöva förlita mig på andra, vill klara mig själv, men det blir dessvärre svårt. 
 
 
 
 
 
 
 
 

RSS 2.0