{ ~☆~Connect~☆~ -

Ett favoritminne från 2015

Ett pass från förra året kommer alltid få mig att le, och det var ett galoppass på Calle ute på stubbåkern.
 
Red på en gigantisk stubbåker, Calle var taggad gånger tusen, solen sken och livet lekte.. Allt med det passet var perfektion, Calle var så dunderlycklig och tog i för kung och fosterland med öronen ständigt pekandes framåt, då och då gjorde han några luftsprång av ren och skär lycka.. Underbara häst!
 
Hittade inlägget från den dagen, och det lät så här:
 
"Dagens pass, tja, man säger ju att man ska ha kul med sin häst, och nog hade vi roligt allt! 
 
Jag skrittade ned till en av stubbåkrarna vid backarna, den är enorm och perfekt! När jag kom dit pratade jag lite snabbt med en av bönderna som stod och fixade med sin tröska, frågade om jag fick rida på åkern osv. När jag fått klartecken travade jag först iväg en liten bit innan jag bad om galopp.
 
Jag sitter fortfarande med ett fånigt leende när jag tänker på galoppen, fullt ös medvetslös verkligen! Calle var så lycklig och laddad så att han höll på att spricka och var både lätt i fram och bak emellanåt. . Med risk för att låta fånig så kändes det som att flyga, känslan på raksträckorna,där jag lät honom sträcka ut för fullt, var magisk, det kändes som att tiden stod stilla, vinden slog lock för mina öron och trots den kraftiga blåsten blev det knäpptyst. Det blev sammanlagt 4-6 varv runt åkern skulle jag tro, alltså några fler än vad jag hade tänkt mig, jaja..
 
I den sista galoppen var han lugn, inte trött, utan bara lugn och avslappnad, och så otroligt glad. Tänkte ta en galopp på samma åker igen imorgon, dock bara något varv för att känna hur han är och för att man helt enkelt måste passa på när man har en enorm yta med bra underlag."
 
Då jag dessvärre inte har några bilder alls från den dagen så bjuder jag på en gammal på mig och Drullan från 2011
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0